I lördags åkte jag och Siw med bussen till Älvsjömässan och Syfestivalen, en av årets många små höjdpunkter. Hela bussen var full av förväntansfulla damer (och någon enstaka herre) som tänkte spendera sina pengar på diverse tyg, garn och pärlor.
 |
| Damer, kvinnor, tanter och brudar vart man än såg... |
Siw handlade kassvis med nya fina mjuka barntyger och jag shoppade garn och mönster. Jag letade efter en nystmaskin, men hittade ingen till nåt vettigt pris. Syfestivalen är ett riktigt Mekka för oss sy- och garnfantaster och jag rekommenderar verkligen ett besök!
 |
| Kassen med "Nysta" på är min, resten är Siws |
Nu har jag några projekt att ta tag i höst/vinter och förhoppningsvis kan jag visa upp dem här på bloggen framöver. Mitt knä har inte gjort särskilt ont på länge, men när jag hade gått runt på det hårda mässgolvet hela dan och stelnat till i bussen hem, ville jag bara skrika rakt i går kväll, men det var det värt!
Idag åkte jag till skogen på rena viljan, knät mådde inte bra, men efter ett par värktabletter så kom det igång igen och kändes rätt snart bättre. Älskade maken följde med och la ett ca 600 meter långt spår till Gajjen, medan jag gick ut ett betydligt kortare till Robban, men han fick i allafall ett eget idag!
 |
| Gajjens spår utlagt av maken... |
Jag skickade med maken tre pinnar och tre godisburkar att lägga ut i spåret. Gajjen missade "spetsvinkeln" helt som låg i mitte (se bild) och därmed även pinnen som maken lagt i vinkeln. När maken påpekade detta genade Gajen i spåret och han spårade just då jäkligt bra, så jag ville inte krångla med att ta tillbaka honom, rätt eller fel? Vad säger ni? Jag har ingen aning men jag gjorde det som kändes bäst just då... Vi har ju inte lagt så spetsiga vinklar än. Det är annars rätt kul när maken lägger spåret. Han tänker inte "tävlingssträckor", avstånd mellan pinnar och vinklar utan knatar på och lägger burkar och pinnar lite här och där och det gillar jag, för spåret och pinnarna finns inte där jag förväntar mig att de ska ligga och det är bra!
Robban klarade sitt spår finemang och var lika underbart duktig som vanligt, min bästa gentleman!
En skogspromenad blev det också såklart medan spåren låg till sig!
 |
| Bästa Robban! |
Eftermiddagen tillbringades i stallet, där det var maskeradhoppning. Jag är glad att jag åkte dit trots att jag var trött som tusan. Dottern gjorde en riktigt bra runda på finaste Card, faktiskt en av de bästa jag sett (=stolt mor förstås). Tur att hon inte var med på klubbmästerskapet för då hade rosetten suttit på hennes anslagstavla och inte på min...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar